Jag har väldigt osund relation till mina vänner har jag kommit fram till på sistonde. Jag är för
intensiv. Jag vill träffas mer än vad de vill och då blir de obekväma, vågar inte säga att de inte vill träffas egentligen (det måste vara så, annars skulle de väl fråga själva någon jävla gång!?).
Jag är så trött att sitta och vänta på msn dag efter dag och vänta på att någon ska ta insiativet och starta en konversation med mig någon gång, eftersom det är jag som brukar göra det. Så antingen så tar de för givet att det är jag som alltid kommer ta insiativet att prata, eller så vill de helt enkelt inte. Och detta gör mig. så. jävla. SÅRAD. För jag offrar allt för de jag tycker om. Jag ger dem komplimanger för vilka underbara vänner de är, jag frågar hur dem mår och hur deras vecka har varit, och vad får jag tillbaka? Korta svar, och så fort det vanliga kallpratet är över så dör konversationen. Så vad får jag tillbaka? Ett enda msn fönster (själva huvudmenyn som kommer upp när man loggar in). Inga konversationsfönster. Och inte är det någon som smsar mig då och då och frågar mig hur jag mår, som jag i för övrigt gör med andra. Inte kan de ens fråga om man vill träffas heller. Skulle jag lägga över bollen på dem helt och inte säga någonting så skulle jag varken bli förfrågad om jag vill göra något någon dag, inga sms, inga msn konversationer.
Jag känner mig bara så himla förbaskat ensam. Och om det fortsätter i den här takten så lär jag snart bli ensam, ståendes utan kompisar... Så nu ska jag hålla mig ifrån folk ett tag och se om det väcker någon uppmärksamhet. Att någon kanske tänker: det var ett tag sedan jag var/pratade med Sandra. Undrar hur hon mår och om hin vill umgås snart, för jag saknar henne. Knappast va... Men drömma kan man ju alltid...