People at school - I dislike

Bilderna som stämmer in på mitt liv just nu (texten finns längre ner efter alla bilder)

Hur kan man känna sig så jävla ensam? Fastän man har kompisar omkring sig? Om det ändå vore enkelt att omvandla negativa känslor till positiva. Jag ogillar min klass. Eller estet 3orna överlag på min skola. De är så jobbiga! Jag borde inte ha valt estet. För jag känner verkligen att jag inte passar in här. Jag är tystlåten, blyg och snackar inte med folk från min egen klass eller paralellklassen. De skulle se mig utanför skolan. Där är jag helt crazy. Då är jag väldigt social, sprallig och pratglad. Så jag hatar att jag inte kan vara så i skolan, så som jag egentligen är. Jag känner mig kvävd. Jag ogillar verkligen skolan.

Vad skönt det vore om man kunde flytta härifrån till en annan stad, där ingen känner mig, där ingen vet hur jag är i skolan, för då kanske allt skulle vara annorlunda. Men chansen är väldigt liten skulle jag tro. Jag har alltid varit likadan, och då har jag haft 3 olika klasser. Så det är verkligen skönt att det är sista året nu. Så slipper jag skolan och alla som går i den. Men nu ska jag vara lite mer negativ (det är svårt att vara positiv när man ska skriva av sig om allt som är jobbigt för stunden) så tror jag att studenten kommer vara tråkig. Jag kommer hänga med mitt lilla kompisgäng, och resten av klasserna hänger med varandra. Jag kan se mig, So, A, Sa, och L sitta för oss själva någonstans i ett hörn på Frimis medans alla andra festar loss och skrattar och har kul. Men jag ska försöka göra det bästa av situationen och ha så kul som möjligt när studenten kommer. Försöka vara positiv och tänka att snart, äntligen, slipper jag min klass!